Jag har ju en snart 6 årig kille här hemma, och det är inte klokt vad han har blivit förändrad på kort tid.. trulig och sutr och allmänt trotsig, han måste kolla vart alla gränser går HELA TIDEN… Ibland vet man inte om han kommer skrika åt mig eller om det trillar stora tårar nedför kinderna.. Känner mig maktlös och vet inte vad jag ska ta mig till, ge mig tillbaka min snälla kille… Är det nån som vet om de snälla barnen återvänder när de trotsat klart.. Läste en artikel att de gapar och skriker och grinar för att de inte klarar av sig själva, att de inte vet hur de ska hantera saker och ting!!! Att man som vuxen ska krama och bara vara tyst.. Nu är ju det inte så enkelt att sitta tyst och krama en liten gosak som beter sig som en vettvilling.. Man får ta det lite som det kommer.. Jobbigast blir det nu när många kompisar är på semester och jag inte vet hur länge de kommer vara borta, jag känner ju inte föräldrarna.. och den här veckan har det ju inte varit direkt badväder.. hoppas det klarnar upp snart, vi kan inte vara inne så här mycket.
Ha en skön dag
6-års trots..
juli 8, 2009
1 Comment
Det är väl egentligen så med allt trotts att det beror på att de inte klarar av sig själva. De inser att de inte är så stora och bra som de egentligen trodde så ja egentligen ska man bemöta med kramar och förståelse men självklart inte släppa på gränsrna. Sedan är det ju lättare sagt än gjort när man vill spika upp ungen på väggen =) Det man får försöka komma ihåg är att hur jobbigt du än tycker att det är så mår han fyra gånger sämre. Kram!