Myrornas mamma

Jag började bli orolig redan under fredagskvällen att lillkillen skulle kunna ha öroninflammation, han uppvisade alla tydliga vinkar: luta huvudet mot axeln, ”stopp” i örat som han säger.. osv. Nu har han haft öroninflammation vansinnigt många gånger och haft rör i öronen och hela de cirkusen! Så jag känner igen tecknen när jag ser dem.. Lördag morgon ringar jag sjukvårdsupplysningen för att få en läkartid till honom, vilket inte var helt enkelt visade det sig, kärringen som svarade frågade om han hade feber: Nej det har han inte, – Har han onte? Nej han har inte ont! (Han har haft det så många gånger att det tyrligen inte gör ont längre) – Då tycker jag du ska ge honom alvedon så kan du ringa vårdcentralen på måndag för han får ändå inget penicillin… Han är ju inte påverkad ju… Jag gick som vanligt i taket- han är ju för fan barn inte vuxen! Förklarade att han skulle åka till sin pappa över natten och där har de inte koll alls på hur han reagerar och hur han beter sig när han har sånt här.. Efter visst övertalande fick jag en tid.. Fick ju då ringa lillkillens pappa och tala om att han skulle till doktorn, och bad honom också att följa med och jo han skulle komma dit, vi bestämde att vi skulle ses utanför strax innnan. Vi skulle vara där halv 1, så jag och lillkillen satt och väntade från kvart över, tillslut vart vi ju tvugna att gå inte för att inte bli sena, vi fick vänta bra länge på doktorn, men ingen pappa inom synhåll… tillslut fick vi gå in på rummet och de kikade i öronen och konstaterade att höger öra skulle gå hål på när som helst och vänster var bara tokrött.. och fortfarande ingen pappa i sikte!!! (irritationen från min sida var enorm) VI fick medicin utskrivet och en remiss skickad till öronmottagningen, plus att jag ska ringa på måndag. (3:de gången iår han har öroninflammation) På vägen ut från doktorn möter vi lillkillens pappa, men ursäkten -Oj jag blev visst sen… NO SHIT!!! Jag hämtade ute medicinen på apoteketoch gav lillkillen en 20-lapp att handla en glass för eftersom han var så duktig.. Då bryter det för honom men han vill inte på någe vis följa med pappa, han ville vara med mig… fan det är väl inte så konstigt, pappa är ju aldrig med någonstans han bara lovar att han ska komma.. eller göra nåt.
Idag ska vi kolla på 2 hus, hoppas verkligen att 1 av dem kan bli vårt.. Sen sist jag skrev om det har en mycket trevlig överraskning inträffat.. Vi har fått kontantinsatsen på en villa av makens föräldrar, så vi kan köpa ett ”riktigt” hus. Men mer om det efter att vi har varit och kikat.. ha de gott i regnet