Tillbaka på ruta ett

Jag har återgått till att skriva på min blogger blogg, jag har skrivit där ett tag för att känna mig för och jag tror att jag trivs bättre där.

Etiketter:Blogg, blogger, meta

Mmmm, chokladscones!

Mmmm, chokladscones!

- Posted using MobyPicture.com

Ärtor är gott!

Ärtor är gott!

- Posted using MobyPicture.com

Jag mot världen?

Den här veckan känns det som om hela världen är emot mig. Jag vet inte om det är jag som är hormonpåverkad eller om hela världen faktiskt är emot mig, ni kanske kan hjälpa mig att bedömma

I tisdags när jag kom till dagis så blev jag upplyst om att eftersom Linusen nu går på 15 timmars schema* så måste vi hålla koll på hur många timmar extra han är där när jag jobbar så att  vi kan reglera det sedan. Jag stod som ett levande frågetecken och förstod ingenting!! Hans dagis tider ska väll följa mina studie eller arbetstider?? Detta skulle ju annars betyda att om jag jobbade heltid en vecka så skulle han inte få vara på dagis på två veckor. Kände mig väldigt förorättad och nästan gråtfärdig när jag gick därifrån. När jag kom hem ringde jag till komunen och förklarade mitt läge och undrade om det verkligen var rimligt att det låg till såhär? Fick till svar att jag inte räknades som arbetslös och att det därmed inte stämde som de hade sagt på dagis. Jag berättade detta när jag kom till dagis och de skulle i sin tur kolla upp vad som gällde. När jag kom dit igår bad de om ursäkt och sade att de hade fel, de trodde att vi betalade mindre när han gick 15 timmar och att det isåfall skulle vara orättvist mot andra föräldrar som betalade mera.

Nästa oförrätt…

När jag var på inskrivning på MVC pratade jag och barnmorksan lite om min sargade svanskota och hur den ev. påverkas av en ny förlossning, hon var osäker så hon skulle skicka frågan vidare till en läkare och be denne titta på min röntgenjournal. Igår blev jag uppringd av en annnan barnmorska (den som jag ska gå till i fortsättningen) hon sade att enb läkare hade tittat på min journal och att denne inte kunde se några fel på den eller att det skulle vara några problem vid en förlossning men att de inte kan garantera någonting. Jag blir lite snopen och replikerar att nog sjutton är det något fel på den, det står i journalen att den är lätt högerstäld och att jag fortfarande känner av den ibland  men att jag hoppas att det ska gå bra, får då ett snipigt svar att hon kunde åtminstonde  inte se någonting. Jag känner mig INTE lugnad. Passade även på att be om ett intyg på att jag är gravid som jag kan skicka till skolan och får då till svar att hon inte skriver några intyg innan jag har varit på ultraljud för hon vet ju faktiskt inte att jag är gravid!  Jag svara att jag har varit på ett ultraljud så jag vet att jag är gravid. Hon blir ännu surare och säger att om jag ska ha ett intyg så kostar det 300 kronor och att jag ska väll inte göra studeuppehåll ännu?! Jag svara att jo, det ska jag och varför men jag säger att jag ska kolla med skolan om de kan vänta till efter ultaljudet. Får ett snipigt svar igen och hon tycker att jag ska göra det annars får jag höra av mig igen så får hon göra ett undantag men då kostar det 300 kronor.

Så vad blir dommen?? Är världen dum eller är jag hormonell?   

*Jag kommer att göra studeiuppehåll redan nu pga att höstterminen inehåller en längre praktikperiod och eftersom jag fick foglossning from hell när jag väntade Linus redan i vecka 16 så känns det osannolikt att jag slipper undan den här gången, vilket skulle göra praktiken näst intill omöjlig att genomföra. Så efter ett samtal med studievägledaren så bestämdes det att jag ska göra studieuppehåll omedelbart.

Trött

Klockan är inte mer än 11,30 och jag är redan dödstrött och det enda jag har gjort är att lämna Linus på dagis, lämnat en bunt papper i en brevlåda och gått till jobbet.

Efterlängtad

Det var en lycklig kille som återvände till dagis i tisdags, jag tycker faktiskt att det är synd att han för det mesta  inte kommer att få gå mer än 15 timmar i veckan  när han trivs så bra.

Det är många kompisar som flyttat upp på stora avdelningen och nya har tillkommit så nu är min lilla busråtta äldst på avdelningen med sina 2,5 år.

Igår kom även lilla A tillbaka efter sommarlovet och det hade varit ett kärt återseende. De hade gått hand i hand resten av dagen och när vi kom i morse så var vi lite senare än vanligt eftersom jag började jobba lite senare. Då stod lilla A och väntade brevid fröken när vi kom in genom grinden och hon blev så glad när hon såg oss att hon nästan hoppade jämfota och ögonen glittrade a lycka. Fröken berättade att hon inte hade kunnat leka utan bara gick och väntade på att Linus skulle komma.

Långt sommarlov

Linus saknar dagis, det har varit mycket prat om dagis den senaste veckan.

Nyss hittade han min telefon och ringde till någon och berättade att Kiina (vaktmästaren Carina på dagis) körde bil och så ringde han igen och sade att hon klipper gräset.

Det har varit långa 5 veckors ledighet. På tisdag börjar han igen. Tror ni att det blir ett kärt återseende?

Etiketter:dagis, Linus

Hallå! Släpp ut dem! Mamma har stängt in

Hallå! Släpp ut dem! Mamma har stängt in glassen

- Posted using MobyPicture.com

Snön lyser vit på taken…

eller nej det gör den tack och lov inte men det är bara jag som är vaken. Inte ens sömnlös på rakåsvägen är vaken och ingen inloggad på facebook.

Jag har hunnit med att ligga en timme i sängen och fundera över allehanda saker såsom vinteroveraller, förlossningar, syskonvagnar och hur 17 folk gör för att klättra så snabbt i rang på Farm Ville. Sedan blev jag hungrig och gick upp och åt lite flingor och mjölk och kollade om det hänt något roligt på facebook (det hade det inte eftersom det inte är någon som är vaken)

Kanske är dax att göra ett nytt försök att sova om jag ska orka jobba om några timmar.

God morgon på er!

Etiketter:nattdravvell

Testar igen.

Testar igen.

- Posted using MobyPicture.com

Testing testing :)

Testing testing

- Posted using MobyPicture.com

Fy fan på ren svenska!

Den här helgen har tagit priset i illamående!!!!

Sorg

Tre år senare samma visa det skjljer bara tre dagar mellan datumen men känslan är densamma. Jag har haft den i flera dagar, känslan av sorg och av att vara övergiven. Jag vet inte var den kommer ifrån, jag vet bara att den är jobbig och att tårarana och sorgen behöver komma ut… så jag gråter i min ensamhet och hoppas att det ger med sig sedan.

Och för en gångs skull är det faktiskt skönt att vara ensam med tårarna utan att behöva försöka förklara eller få dem att sluta.

Etiketter:graviditet, sorg

Lägesrapport

Det har varit tyst ifrån mig länge nu men jag lever.

Jag äter sover och jobbar och inte så mycket mer… möjligen ligger jag i soffan  framför tvn eller spelar spel på facebook.

Illamåendet har fortfarande inte gett med sig

Jodå

Jodå, jag är nog fortfarande gravid, tror jag. Just nu känner jag mig bara sjuk. Har polletten trillat ner? Nej, snarare fastnat halvvägs. Jag försöker prata om det för att det ska bli mer verkligt men det känns som jag pratar om någon annan.

Nu tänker jag ägan mig åt några raders ohämmat gnäll!!! Vill ni inte läsa gnäll så sluta läs nu och gå och gör något roligare.

Jag mår illa. Så in i helvete jävla skitilla på ren svenska! Och har så gjort i lite drygt en och enhalv vecka. inte illa så att jag vill kräkas utan illa som om jag inte har ätit på hela dagen, fast jag åt för en kvart sedan. Jävligt irriterande kan jag säga. speciellt som jag hatar att må illa, jag kräks hellre bara illamåendet går över.  Och nu i kväll mår jag av någon outgrundlig anledning mer illa än vanligt.

Jag skojjade med maken häromdagen och sade att det här blir en lillasyster för jag mår helt tvärtemot hur jag mådde när jag väntade Linus. Jag mådde aldrig illa om jag inte slarvade med maten och hade perfekt hy. Nu mår jag som jag redan nämnt jävligt illa och har lika mycket finnar som när jag var 14 år. Den som lever får se…

Hmmm….

Svårt att komma på en rubrik som inte avslöjar hela inehållet.

Jag hade ju testdag idag… och jag testade i morse… och det var positivt… Linus ska bli storebror! 12 februari 2010 om allt går som det ska.

Men jag skämms lite. Det gick så lätt. Jag tänker på alla som gör försök efter försök och som inte för uppleva lyckan av ett barn, alla som gör syskonförsök efter syskonförsök utan att lyckas.  Och jag VEET att de inte blir lyckligare eller mer garvida för att jag inte skulle ha lyckats den här månaden… men ändå.

Det känns som om vi fick ett infall, åkte till Falun och så sade det bara pang så var jag gravid, jag har kännt det på mig i en vecka men sov ändå som en kratta i natt. Livrädd för att jag hade tagit ut segern i förskott men icke sa nicke! Det ska ta tre minuter för kliniktestet att slå om men det tog inte ens fem sekunder.  

Jag måste bara smälta det lite mera sedan kan jag nog bli själaglad och lycklig.